Trots det hade jag nog gått till Gamla Ullevi mot Brage bara för att om jag varit i Göteborg. Jag var dock på Koster för hummerfiske och hade således valet att se matchen på tv eller göra något annat. Eftersom det är mycket mer nervöst att se matchen på tv eftersom det då finns andra val att göra för att undslippa anspänningen – något som inte går om man är på plats, då finns bara möjligheten att titta på matchen ungefär som i Clockwork Orange när hans ögon spärras upp för att tvinga honom att titta på vad han gjort (eller vad det nu är han ska tvingas titta på, jag såg den filmen när jag var 9-10 i år gammal hemma tillsammans med Peter, Carl och Nellie och fattade ingenting men minns att mamma var upprörd över att vi hade sett den) – så valde jag att gå ut och gå en promenad runt ön.
Jag gick in och mute:ade mina sms-konversationer där Öis skulle kunna tänkas komma på tal och gick i sakta mak ner till Brevik, fortsatte bort till affären och sedan vidare för att titta hur det såg ut med bygget av nya Kläpphagen, när vände och gick till Bergdalen hade klockan till slut hunnit bli så mycket att matchen garanterat skulle vara slut (förutsatt att inte ett liknande regnväder som inför AFC-matchen dragit in) och jag gick in i Forza-appen och såg att det slutat 4-0. Upprymdheten var enorm när jag gick in och kollade målen. Både på grund av resultatet och att min promenad i det gråa vädret inte varit förgäves.
Tio dagar senare mot Halmstad gick jag en ny promenad istället för att titta men den här gången hemma i Linné och Änggården. Här kom den riktiga payoffen för promenerandet när jag bara såg slutresultatet 3-2 innan jag klickade vidare och läste om hur det faktiskt gått till när dom vänt 0-2 till 3-2.
Jag antar att det majoriteten hade känt något slags ånger över att inte ha upplevt en sån vändning men jag själv var helt utan sådana känslor. Jag vet inte riktigt när jag kom fram till att det var bättre att bara göra annat och vänta på resultatet istället för att behöva sitta och pina sig igenom matchen. Kanske var det efter att ha sett Öis släppa in 1-1 på övertid mot Häcken 2006 när dom åkte ur allsvenskan för första gången på 2000-talet.
