Brage/Mjölby/Öster: Doldrums

Öis har hamnat i en obehaglig limbo. Spelet ser okej ut långa stunder och riktiga bra i vissa sjok sedan faller man tillbaka och motståndarna skapar farliga chanser så Fredrik Andersson får göra tusen otroliga räddningar. Trots detta lämnar man matchen med känslan att det ändå varit "helt okej" insats.

Det eviga kryssande gör också att man fortsätter vara indragna i bottenstriden och hux flux kommer vara omsprungna av något lag som får upp farten lite. Exempelvis Falkenberg som med två raka segrar lämnade en solklar jumboplats och nu bara är en poäng bakom Öis.

Jag känner också en viss oro över att känslan att det är "helt okej" även finns i spelargruppen. Det är åtminstone så det framstår när man läser citaten efter matcherna. Enligt uppgifter är man inte alls lika nöjda i gruppen som man ger sken av utåt, jag hoppas det stämmer men jag känner mig inte övertygad.

Hur som helst krävs något annat när Norrby kommer på besök i dag.

Från dom tre matcher som spelats så tycker jag inte det finns så vansinnigt mycket att minnas. 

# Mot Brage borde Öis gjort mål på chanserna man skapade första kvarten. Sedan funderade jag under under första halvlek på om Marcus Haglind Sangré är den bästa mittbacken Öis haft sen Johan Anegrund. Det kan han absolut vara, men i andra halvlek så tyckte jag ändå att det kändes som att han har rätt långt kvar till Anegrund, kanske även till Valter och möjligen till den lite bortglömde Marcus Dahlin.

# Cupmatchen mot Mjölby gick som bekant inte att se men det var kul att Peru Ruiz och Elias Gustafson fick göra mål. Jag tycker Elias Gustafson börjar växa in i det mer och mer, även om han fortsatt känns lite trög. Lite som när man spelade Mario Kart och körde med Donkey Kong eller Bowser, där toppfarten var väldigt snabb men man det fick segt när man skulle accelerera igång i starten eller när man åkt av banan.

# Mot Öster så är Ailtons friläge fortfarande på näthinnan. Det är fortfarande ofattbart att han inte gjort mål där. Utöver den chansen och ett par vassa räddningar från Fredrik Andersson tänkte jag mest på hur Öster hanterat sitt truppläge när dom är i samma situation som Öis. Öster har visserligen låtit en hel del spelare lämna, men sedan har man bara hämtat in spelare från allsvenska lag. Det blir intressant att se vad det ger för effekt jämfört med att göra sommarförvärv från J-Södras bänk, Lindome och Real Sociedads C-lag.

Norrby borta: Oroshjärta

När det väl ser bra ut så känns det verkligen bra för Öis. Mot Norrby visade man att man är lika bra som topplagen – under vissa stunder. Däremot så släpper man fortfarande till för mycket chanser i förhållande till vad man skapar. Avgörande av Vukojevic (vilken spelare!) går ju inte att försvara sig mot men däremot så ska man inte släppa till dom chanserna som Bubacarr Jobe bjöds på där han borde gjort minst ett mål.

Summa summarum så känns det som att man fortsatt är inne i en bra trend. Men det känns allt jämnt väldigt skört. Mot Gais är det en reflexräddning av Freddan på övertid från att bli kryss (och då hade Gais flera lägen att göra första målet och skapa en helt annan matchbild i första), mot Brage gjorde han också rätt mycket räddningar i slutet. Detsamma gäller en hel del av kryssen i våras.

Det jag vill komma till är att jag verkligen inte delar den gängse uppfattningen att allt är lugnt nu för att spelet såg bra ut mot Vasalund och att man det blev seger mot Gais. Öis undviker just nu kvalplats på målskillnad och det känns som att alla matcher under överskådlig framtid kommer innebära kniven mot strupen.

Det känns oroväckande bekant från hur det varit under så många av dom senaste år. Ta bara ifjol när Öis när spelet i mitten av serien såg helt okej och hade en match mot J-Södra(?) om vilket lag som skulle ta chansen och hänga på i toppstriden. Efter det så började det så sakteliga gå utför och sista delen av serien var allt en kamp om att undvika nedflyttning eller kval med ett spel som såg enormt krampaktigt.

Det hade varit ett bra läge att studsa tillbaka direkt nu mot Brage och visa att Öis är bättre än bottenstrid.

Gais hemma: The Boys of Summer

Jag får inte samma derbykänslor som andra när det är Gais som står på andra planhalvan. Jag antar att det är för att Gais inte var ett elitlag under min uppväxt och för att det inte var några andra i min ålder som höll på Gais. Derbyn spelas mellan Öis och Blåvitt, inget annat.

Med det sagt så går det inte att komma ifrån att var en lite annan anspänning att gå in på arenan i tisdags än det var mot Vasalund.

Det kom också av vetskapen om hur många gånger Öis missat segrar mot Gais som borde varit givna. Den känslan höll i sig hela första halvlek när Gais kom i sin omställningar med Jonas Lindberg och resten av dom offensiva spelarna. Inte minst i kontringen efter Öis-hörnan där Browning jagade efter och halkade så att det blev en perfekt stängning som stoppade vägen för Lindberg och gjorde att Sangré kunde rädda upp sitautionen. Känslan fanns kvar hela vägen in till visslan via Fredrik Anderssons reflexräddning på övertid.

Men överlag så kändes det aldrig särskilt oroligt. Öis spelade lugnt och behärskat med bollen, försökte gå på omställningslägen där det fanns och använde kanterna bra. Ailton tog ytterligare ett steg framåt och hade en del touch som med all önskvärd tydlighet visade vilken spelare planen som är den enda som spelat Champions League. Ajdin Zeljkovic fortsätter vara elegant med bollen. Lukas Browning Lagerfelt gjorde det bra tillsammans med Anel Rashkaj på innermittfältet och kanterna med Anton Andreasson och Hampus Dahlqvist utnyttjade ytorna som gavs. Härligt plus också till Hannes Sahlin som hoppade in och gav den kraft som behövdes i slutet, utan att dra på sig allt för mycket onödiga frisparkar.

Så som säsongen artat sig så går det inte att sätta upp något annat mål än att hänga kvar i superettan till nästa år. Och i kampen om att göra det har Öis satt en fin trend av att slå dom andra lagen som är inblandade i bottenstriden. Det kan bli väldigt viktigt när det närmar sig november.

Efter segrar mot Vasalund och Gais men plattmatch mot AFC ska det bli spännande att se hur spelet sitter mot Norrby. Det känns fortfarande overkligt att Norrby är ett topplag så jag utgår från att jag kommer gå in i matchen på måndag med en viss känsla av att Öis borde ta dom.

Efter matchen var jag ute en sväng med Alexander och Emil. När vi passerade Jonsborgs gatukök på Avenyn stod Hampus Dahlqvist och Jonatan Azulay i kön. Gemytligt firande efter en derbyseger.

En sista sak. Musiken i pauserna på Öis matcher fortsätter vara väldigt härlig. Efter att Dreadlock Holiday under halvtidsvilan mot Vasalund spelades Don Henleys The Boys of Summer medan solen så sakta höll på att gå ner över Nya Ullevi.