Jag var på väg till Skåne den lördagen när Öis spelade mot Brage. När jag och Karin satt och åt lunch i Kivik kom ett meddelande i sms-gruppen jag har med Alexander och Emil med en fråga vad Öis höll på med. Det brukar vara tyst i gruppen när Öis eller Gais gör bort sig fullständigt (om det inte initieras av någon som håller på laget som klappar ihop) så jag anade att det var på rätt väg. Jag svarade att jag inte såg matchen och gick samtidigt in och såg att Öis gjort 2-0 direkt. Sedan sätta jag alla potentiella sms-konversationer som skulle kunna innebära uppdateringar om matchen på mute och tog spjärn för att inte kolla resultatet igen förrän jag var säker på att slutsignalen gått.
Den modellen har fungerat sådär tidigare. I sista omgången 2017 när i princip alla resultat skulle behöva gå emot Öis för att dom skulle hamna i kval satt jag på Bar Robusta och ignorerade alla meddelande för att inte få någon hint om hur det gått. När jag till slut tog upp den och tittade hade Öis som bekant åkt ner på kvalplats.
Några veckor tidigare sprang jag Malmö halvmara. På vägen från Hyllie tillbaka mot stadion klickade jag upp Forza och kollade resultatet i matchen mot Öster samtidigt som jag bytte låt. Då hade Johan Hammar gjort 1-0 till Öis. När gått i mål och tittade på nytt hade Öster kvitterat i slutminuterna.
Den här gången var det betydligt roligare att se att Öis hållit undan och vunnit med 3-1. Samtidigt kom direkt känslan att jag kanske inte ska se nästa match eftersom det gick bra nu när jag inte kollade den här. Hade det varit enda segern före uppehållet hade jag nog gjort något annat den 19:e, men eftersom den krampaktiga trepoängaren mot Akropolis finns i bagaget så ska jag försöka ta mig till Gamla Ullevi när Vasalund kommer dit.
Jag funderade på om jag skulle se hela matchen i efterhand men nöjde mig med att se ett sammandrag. Ajdin fortsätter visa sin klass, Sjögrell gjorde ett fint frisparksmål (som jag inte varit helt nöjd om Öis släppt in) och Freddan gör på nytt en kanoninsats.
Framför allt så var det skönt att gå in i uppehållet ovanför kvalplats med en seger i ryggen – men samtidigt med vetskapen att allt inte lugnt trots detta.
Det går inte att komma ifrån att våren varit bedrövlig med ett fåtal undantag. Ajdin Zeljkovic är otrolig, Herman Sjögrell är underhållande, Marcus Haglind Sangré känns som det bästa defensiva nyförvärv Öis gjort på många år, övriga i mittförsvaret känns stabila och Fredrik Andersson är på nytt superettans bästa målvakt. Det känns som fler positiva saker än jag förväntat mig kunna lista.
Framför allt håller jag Fredrik Anderssons insatser som det viktigaste. Fortsätter han så under hösten kommer han rädda rätt många poäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar