Vilken kväll! Alla jag pratade med utanför arenan var överens om att det var svårt att minnas när det var lika roligt att se Öis spela som det var mot Vasalund.
Det var bra tempo med bollen, mycket mer i djupled än sidled, bra erövringsspel och bra frekvens i andelen boll som omvandlades till avslut. Att det fortfarande stod 0-0 efter 35 minuter kändes ofattbart, framför allt efter Dahlqvists friläge.
När nollan väl spräcktes och det rullade började jag fundera på när en Öis-ledning senast kändes trygg. Jag kom fram till att det nog var i slutminuterna av 4-0-segern mot Ljungskile förra året. Senast jag upplevde en trygg ledning på plats var nog i sista matchen mot Landskrona 2018.
Det kanske säger mer om mig än om spelet, men jag lyckades inte bli helt trygg ens vid ledning 3-0 mot ett svagt Vasalund. Det hänger säkert samman med hur spelet och poängskörden sett ut under våren.
Jag ser med spänning fram emot nästa gång ledning kommer kännas betryggande.
Utöver en solid laginsats tyckte jag det fanns flera spelprestationer som gladde lite extra.
Först och främst kändes det som en helt annan Daniel Paulson. Han gick tydligare mot mål, kändes mer självklar i sina löpningar och framstod överlag som mycket mer självsäker än han gjort under våren. Hans ökade pondus bidrog dessutom till att han på nytt kändes som en gjuten kapten.
Lukas Browning Lagerfelt gjorde sin bästa match sen han kom till Öis. Han sökte djupled mer än han någonsin gjort tidigare och borde så klart haft en assist efter passningen som friställde Dahlqvist. Dessutom var gjorde han ett bra jobb i det defensiva arbetet på centralt mittfält tillsammans med Kevin Ackermann.
Ailton gav också intryck av att ha ett annat klipp i steget i den här matchen. Hoppas han kan bygga vidare på det och addera ett par mål på kontot. Det är fullt förståeligt att han inte varit i fullt slag under våren efter pappans bortgång. Så det var kul att han gjorde en så bra insats och att han såg så glad ut under firandet framför klacken efter matchen.
I ett av dom första avsnitten av Beverly Hills så går David Silver runt med sin videokamera och filmar på skolan. Han fokuserar på Kelly och säger: "Kelly Taylor. The girl who has everything." Ungefär så känns tycker jag det känns när man ser Ajdin Zeljkovic spela i superettan – om än att 'everything' åsyftar kvalitéer snarare än material ting som med Kelly.
Utöver två nya mål – där framför allt nickmålet var något alldeles extra – så fortsätter han komma ner och bygga upp spelet med öppnande krossbollar, kortpassningar utanför straffområdet, överlapp med spelare på kanten, dribblingsräder i högt tempo och hårt jobb i defensiven.
Efteråt träffade jag Peter och killarna som har kontot @orgryteisff på instragram utanför. Mattias från nämnda konto påpekade att Ajdin måste lugna sig lite nu så att han inte blir köpt redan nu under sommaren. Det är bara att instämma i det och hoppas han blir kvar säsongen ut. Efter det lär han försvinna och han har verkligen potential att inte behöva ta ett mellansteg i allsvenskan utan kan nog ta klivit till Danmark eller Holland direkt.
Sist men inte minst så gjorde den spelare med störst publikfavoritpotential jag någonsin sett i Öis entré. Redan under uppvärmningen i halvtid såg man att Peru Ruiz var något annat. Han passade och lekte med Anel Rashkaj och några andra avbytare och vid ett tillfälle kom en hög boll upp i luften mot honom, han väntade ner den och lät den studsa i gräset för att på väg upp dämpa den med rumpan. Jag har inte sett någon göra det sedan jag själv spelade i division 6 med FC Honey för 15 år sedan.
Han hoppade in i 85:e minuten när det stod 3-0. Mestadels fick han lägga sin tid på att springa och pressa Vasalunds backlinje men vid två tillfällen fick han även vara med i spelet.
Första gången hade han ryggen mot Vasalunds mål när han fick en passning ungefär på mitten av offensiv planhalva. Han tog emot passningen med klacken, vände upp och tunnlade en tillrusande försvarare innan han släppte ut bollen till en medspelare på högerkanten.
Andra gången var han själv ute vid sidlinjen och klackade förbi sin försvarare till en medspelare som kom löpande.
Jag längtar redan efter mer Peru mot AFC på söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar