Gais hemma: The Boys of Summer

Jag får inte samma derbykänslor som andra när det är Gais som står på andra planhalvan. Jag antar att det är för att Gais inte var ett elitlag under min uppväxt och för att det inte var några andra i min ålder som höll på Gais. Derbyn spelas mellan Öis och Blåvitt, inget annat.

Med det sagt så går det inte att komma ifrån att var en lite annan anspänning att gå in på arenan i tisdags än det var mot Vasalund.

Det kom också av vetskapen om hur många gånger Öis missat segrar mot Gais som borde varit givna. Den känslan höll i sig hela första halvlek när Gais kom i sin omställningar med Jonas Lindberg och resten av dom offensiva spelarna. Inte minst i kontringen efter Öis-hörnan där Browning jagade efter och halkade så att det blev en perfekt stängning som stoppade vägen för Lindberg och gjorde att Sangré kunde rädda upp sitautionen. Känslan fanns kvar hela vägen in till visslan via Fredrik Anderssons reflexräddning på övertid.

Men överlag så kändes det aldrig särskilt oroligt. Öis spelade lugnt och behärskat med bollen, försökte gå på omställningslägen där det fanns och använde kanterna bra. Ailton tog ytterligare ett steg framåt och hade en del touch som med all önskvärd tydlighet visade vilken spelare planen som är den enda som spelat Champions League. Ajdin Zeljkovic fortsätter vara elegant med bollen. Lukas Browning Lagerfelt gjorde det bra tillsammans med Anel Rashkaj på innermittfältet och kanterna med Anton Andreasson och Hampus Dahlqvist utnyttjade ytorna som gavs. Härligt plus också till Hannes Sahlin som hoppade in och gav den kraft som behövdes i slutet, utan att dra på sig allt för mycket onödiga frisparkar.

Så som säsongen artat sig så går det inte att sätta upp något annat mål än att hänga kvar i superettan till nästa år. Och i kampen om att göra det har Öis satt en fin trend av att slå dom andra lagen som är inblandade i bottenstriden. Det kan bli väldigt viktigt när det närmar sig november.

Efter segrar mot Vasalund och Gais men plattmatch mot AFC ska det bli spännande att se hur spelet sitter mot Norrby. Det känns fortfarande overkligt att Norrby är ett topplag så jag utgår från att jag kommer gå in i matchen på måndag med en viss känsla av att Öis borde ta dom.

Efter matchen var jag ute en sväng med Alexander och Emil. När vi passerade Jonsborgs gatukök på Avenyn stod Hampus Dahlqvist och Jonatan Azulay i kön. Gemytligt firande efter en derbyseger.

En sista sak. Musiken i pauserna på Öis matcher fortsätter vara väldigt härlig. Efter att Dreadlock Holiday under halvtidsvilan mot Vasalund spelades Don Henleys The Boys of Summer medan solen så sakta höll på att gå ner över Nya Ullevi.