The Butterfly Effect

När jag bodde i Bologna hösten 2004 flyttade två stycken australiensare in i vår lägenhet i mitten av terminen. Med sig hade dom ett Playstation 2 som kopplades in i den lilla tv:n som fanns i köket och som fram tills dess mestadels använts för att titta på italienska MTV som just den här hösten växlade mellan Maroon 5, Kings of Convenience och ett par italienska låtar där Calma e Sangue Freddo av Luca Dirisio var min favorit.

TV-spelets intåg i huset innebar inte bara att jag fick vässa mina färdigheter på Fifa utan även att det nu gick att titta på DVD-filmer som vi hyrde på Blockbuster vid torget där det var marknad varje söndag. Bland filmerna som hyrdes minns jag främst Big Fish som jag tyckte var mysig och Butterfly Effect. Jag gillade filmen trots att jag både tyckte den var lite läskig och att det var lite konstigt att se Ashton Kutcher som något annat än Kelso i That 70's Show.

Premissen av att varje liten rörelse påverkar allt som händer sen är inget jag tänkt på varje dag sedan dess men det har onekligen känts aktuellt nu under sommaren. Efter 1-1-matchen hemma mot BP missade hemmamatchen mot Västerås och bortamatchen mot Utsikten för att jag var i Frankrike. När jag kom hem från Frankrike missade jag både torsdagskvällens inregnade försök till spel mot AFC och den genomförda matchen på fredagen för att jag var hos mina föräldrar. Bortasegrarna mot Örebro och Dalkurd såg jag inte heller eftersom jag var alldeles för nervös för att sitta och titta.

Med 11 poäng på de fem matcherna jag missat kändes det som att mitt beslut att resa till Nice i slutet av juli och efterföljande frånvaro möjligen var det vingslag som fått det att vända för Öis. Så när det var dags att möta Norrby på Gamla Ullevi var jag kluven inför om jag skulle gå dit eller inte. En kluvenhet som möttes med skepsis när jag på lunchen träffade två av personerna bakom instagramkontot Örgryte IS FF.

Deras skepsis gav jag egentligen inte mycket för men valde till slut att gå dit i ett försök att undvika galenskapen att tro att jag har någon egentlig påverkan på spelet.

Det beslutet är jag rätt nöjd med nu. Dagens 5-1-seger var den bästa matchen jag sett Öis göra sen jag vet inte när. Trots det tidiga underläget och att det fanns chanser för mer så kändes det på något sätt logiskt när Sangré kvitterade med sin konstspark precis före paus. När först Azulay utökade på straff och Isak Dahlqvist satte 3-1 minut senare efter Ackermanns fina arbete så var det närmast euforisk stämning i kvällssolen.

När visslan gick var jag så glad och lättad att jag glömde dra dom obligatoriska kommentarerna om att det var en femetta för dom runtom mig på läktaren. Blir spännande att se om jag får någon ny chans att säga det i år.